Veganbesöket – Sillen & Makrillen

För en vecka sedan messade jag med en kockkollega i Helsingborg. Jag frågade efter ett ställe i staden som han trodde kunde ta emot en kverulant gäst som jag och mina gröna behov. Efter att hans starkaste tips svarade mitt mail med ”vi kan också svänga ihop en pasta” sökte jag vidare. Jag fastnade för Sillen & Makrillen som jag hört alltid är fullbokade på kvällarna. När jag frågade min vän om dess rykte svarade han att det inte längre är den turistfälla det en gång varit och borde var ok. Så när jag ringde och bokade bord, föranmälde jag även att jag är vegan. Det skulle inte vara några problem och de skulle ha ett par alternativ redo på lördagen.
Så igår traskade vi in på den geografiskt bäst placerade krogen i Helsingborg, Sillen & Makrillen, belägen där gamla Kallis brukade ligga. Till hälften på mark, till hälften på Fria Bads vita sandstrand, överblickandes i tre väderstreck, Öresunds ständigt rogivande våg & båttrafik.

När jag gjorde mig tillkänna att jag hade förbokat vegansk mat, svarade servitören rappt att han skulle kolla med köket vad de kunde erbjuda. Hans något osäkra blick gav mig en liten magkänsla som förvarnade mig på svaret. För att mota Olle i grind, började jag kolla igenom menyn efter spår av tillbehör som skulle kunna sättas ihop till en sjysst måltid. Mycket riktigt så stämde min magkänsla, servitören kom tillbaka med ett något besvärat leende: ”Köket kan göra en sallad med hasselnötter, russin som förrätt och till huvudrätt friterad svartrot.” Inte helt nöjd med det svaret, då det lät som jag inte skulle bli varken mätt eller belåten, frågade jag med all min samlade ödmjukhet om jag fick föreslå ett upplägg själv. Menyn var som sagt full av välarbetade garnityr så jag la fram ett önskemål om att få kombinera ihop två egna rätter utifrån vad de redan hade i lådorna. Vid det här laget kände jag mig så jobbig som bara en kock själv förstår när man får en sådan här gäst på halsen. Men jag var hungrig och vi var ute och firade min frus nya jobb, utan barnen, så ville verkligen att det skulle bli bra! Servitören sprang iväg hurtigt för att ställa mitt önskemål till köket. Under tiden drack jag stora klunkar på mitt rödvin, ett Shiraz från Syd-Afrika, som satt som en smäck med lagom taniner, en bra dos av fatlagring och syltiga plommon.
”Det går alldeles utmärkt säger köket. Då får du precis det du vill ha. Vi är inte riktigt vana med vegansk mat här. Du är faktiskt vår första vegan!”
Glatt överraskad plåttrade jag ihop en förrätt och en varmrätt från menyn (fick ge efter på ett garnityr som innehöll smör, Pomme Anna)
Det som kom ut sen liknade inget annat än två rätter som killarna i köket gjort flera gånger om. Fast bara inte så här.
Första rätten blev pumpapuré med äpple, hasselnötter och fritterad svartrötter. Grymt välbalanserad förrätt med sötma och fyllighet från pumpa och svartrot som bröts av de syrliga äpplena och vinägerpicklad scharlottenlök.

20131020-114314.jpg

Huvudrätten blev jordärtskockpuré, tryffel, Pomme Anna, syrliga salladsblad och stekta kantareller. Matigt, mustiga smaker, klockren Pomme Anna i ruff tappning. Shirazets tunga raka smakprofil förhöjde rätten till ren lättja

20131020-114328.jpgDet blev en grymt vällagad finedine&wine middag med smör som det enda icke gröna ( hoppas jag !?! ). Jag är extremt tacksam över vänligheten från köket med att låta gästen få vara med och tycka på den här nivån, och kan rekommendera köket att anteckna de båda rätterna så att de kan vara lika vassa på mottagandet av framtida grönätare, som de var på maten och avslutet. Överlag var servicen hjärtlig och rapp och jag ser varför det vanligtvis är fullt här på kvällarna.